Idag var det alltså dags för att träffa en ortoped för att kanske få ett svar på varför mitt knä krånglat de seanste 6 månaderna. Svaret blev att det eventuellt kan vara en spricka i menisken eller en sena i knät som det kunde vara något fel med (man borde kunna alla delar i knät när man är hos läkare för att verkligen förstå). Lite halvt ovetande vad som är fel känner jag ett lugn att det i alla fall inte är korsbandet som är skrot. Titthålsoperation är bokad men tack vare att Värmland inte kan hålla sin vårdgaranti får jag nog vänta i minst 4 månader för att få hjälp. Hoppet fanns kvar då en tjej i laget varit i kontakt med en klinik i Göteborg som hjälpte henne väldigt snabbt. Så efter en tur till gymmmet åkte jag hem och slängde mig på telefonen med massor av hopp för att få snabb hjälp via kliniken i Göteborg. En smäll i ansiktet var vad jag fick då hon talade om för mig att jag nog fick vänta 1-2 månader för att få en undersökning hos dem innan de kunde göra operationen, kul kände jag som då insåg att hela innebandysäsongen ändå skulle vara slut innan jag fått hjälp. Så från att ha tagit ett stort kliv framåt i morse tog ja typ tio steg bakåt igen efter det samtalet. Men är det något jag lärt mig de senaste två åren med ljumskskador och knäskador så är det att vänta, man får ha lite tålamod helt enkelt även om det är fruktansvärt tråkigt. Jag får se det från den ljusa sidan, jag är fit for fight till försäsongen i alla fall, vem längtar inte dit liksom? :D

 

/ Sofia